Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

13.3.2017

Att googla språket

Nätet är gissningsvis numera den mest använda källan när det gäller att fatta språkliga avgöranden. ”Det finns på Google”, lyder argumentet.

Redan här stöter vi på en språklig inexakthet. Ingenting ”finns” på Google, utan Google hjälper oss att hitta i texter som finns på servrar runt om i världen. Och de som ligger bakom Google har helt andra syften än att ge googlarna ett språkligt verktyg. Google utnyttjas t.ex. som ett effektivt marknadsföringsmedel och det betyder förstås att vissa typer av ord ger otaliga träffar medan andra hamnar i skymundan.

Trots andra primära syften kan googling i och för sig vara ett ypperligt språkligt hjälpmedel, det gäller bara att förhålla sig skeptisk till sökresultaten. Beläggsiffrorna är för det första ytterst opålitliga. Om du får många tusen träffar, gå till de sista träffarna. Ibland är du plötsligt nere i en handfull belägg. Är du ute efter autentiska belägg ur löpande text, ögna igenom skärmarna, för ibland kommer de flesta beläggen ur ordlistor och ordböcker.

Att avgränsa sökningen till sidor i Sverige med hjälp av site:se är en god idé, men det gäller att komma ihåg att det också på servrarna i Sverige finns texter skrivna av personer som inte har svenska som modersmål. Dessutom ingår en rätt stor andel engelska sidor. Kontrollera alltså alltid att en tillräckligt stor andel av dina träffar finns på vederhäftiga sidor.

För att söka fraser och ordkombinationer använder du dig förstås av citattecken, t.ex. ”körde fort” och ”körde hårt”. Men också här gäller det att gå in och kontrollera, för det är inte säkert att ”körde hårt” på svenska sidor handlar om bilkörning. Med hjälp av googling hittar du bara fraser du kommit att tänka på, inga andra alternativ.

Information om källkritikens dag

Nina Martola


Tillbaka till rubrikerna