Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

rss Språkinstitutet bloggar

Här bloggar vi om stora och små språkliga frågor och fenomen som vi stöter på i vårt arbete eller i vardagen. Vi som skriver är språkvårdare och dialektologer med olika språkliga intressen och arbetsuppgifter.
1.3.2017

En ordboksredaktörs utmaningar

Maria Rönnbacka

Den som känner till den finlandssvenska dialektordboken vet också vilka uppgifter den innehåller, men hur går det egentligen till när en ordartikel skapas?

Som redaktör för Ordbok över Finlands svenska folkmål händer det sig att bekanta vill veta vilket avsnitt jag håller på att redigera. För drygt tre år sedan skrev jag artikeln sele. I skrivande stund redigerar jag artikeln sill. Avståndet mellan se- och si- är ju inte milslångt och tre år är faktiskt 1095 dagar. Därför brukar jag samtidigt vilja förklara hur en ordboksartikel blir till och vilka moment som ingår i processen.

En hel arbetsdag kan ibland gå åt till att bläddra igenom högen av belägg som hör till ett visst uppslagsord. Beläggen är dessutom handskrivna, vilket innebär att en första utmaning kan ligga i något så grundläggande som att tyda upptecknarnas handstilar.

Att behärska landsmålsalfabetet är en förutsättning för att kunna tolka vissa belägg. Det gäller också att kunna avgöra om uttalet ska betecknas med fin eller grov ljudskrift då ordboken utnyttjar bägge systemen. Jag har alltid förteckningen över de olika ljudbeteckningarna framför mig när jag redigerar. Tecknen för öppna och slutna ö-ljud är förvillande lika och det finns överraskande många l-ljud att hålla isär, för att nämna ett par exempel. Det är förstås en fördel att känna till de olika dialekternas särdrag. Å andra sidan är det mycket att hålla reda på då dialektsocknarna uppgår till drygt åttio.

En annan utmaning kan bestå i att formulera en betydelsebeskrivning. En del av materialet är nämligen insamlat redan på 1800-talet. När jag får belägget i min hand händer det sig rätt ofta att jag inte har den blekaste aning om vad ordet står för. Jag har till exempel aldrig haft anledning att fundera över vad en selastångskrok används till. Med lite tur är ordets betydelse angiven på belägget. I annat fall får jag lov att gå till arkivet, leta fram samlingen, och med hjälp av kontexten försöka reda ut vad som avses. Andra gånger vänder jag mig till facklitteratur, webben eller kontaktar sakkunniga.

Sist men inte minst gäller det att hålla tungan rätt i mun när uppgifterna plitas ner med hjälp av redigeringsprogrammet. Allt från uppslagsord till uttal, exempel och länkar ska få sina respektive rätta taggar. För att inte tala om att ett mellanslag på fel ställe kan få förödande konsekvenser för nätordbokens sökfunktioner.

I morgon fortsätter jag att reda ut vad en sillkrok står för.

Dialektordboken på nätet

Videointervju med huvudredaktör Caroline Sandström

Tillbaka till rubrikerna | 0 kommentarer | Kommentera

Inga kommentarer