Ordböcker utgivna av Institutet för de inhemska språken.

Till användaren

 

Denna sida innehåller läsanvisningar för artiklarna i Stora finsk-svenska ordboken. Texten är identisk med anvisningarna i den tryckta upplagan från 2004 och den elektroniska från 2006. Artiklarna i webbversionen är uppbyggda på samma sätt med två undantag. Ny rad används i stället för semikolon för att separera ekvivalenter som inte är helt synonyma, och kommatecken använd för att skilja exempelöversättningar åt.

Uppslagsorden – den alfabetiska ordningen

Uppslagsorden är alfabetiskt ordnade. Eventuella mellanslag beaktas inte; m.a.o. skall ajan mittaan sökas mellan ajanlasku och ajanmittaus.

Den lexikografiska användningen av skiljetecken

Om två svenska ekvivalenter har ansetts vara synonyma skiljs de åt med komma. Semikolon står mellan ekvivalenter som inte är att betrakta som helt synonyma.

Semikolon används också för att separera exemplen från varandra och likaså för att separera exempelöversättningarna om ett exempel har flera översättningar.

Böjningsangivelserna för ekvivalenterna

För substantiven anges bestämd form singularis och obestämd form pluralis. Bestämd form pluralis ges för ett fåtal ord där formen inte är förutsägbar utifrån de två givna formerna.

För verben anges böjningen med en kod (se tabeller). Adjektiv och adverb med oregelbunden komparation markeras med en asterisk (*) (se tabeller).

För ekvivalenter som består av flera ord anges böjningen för huvudordet som en förklaring, d.v.s. inom parentes och föregången av förkortningen taiv.

öppen plats (taiv -en -er)

I sådana fall gäller det att observera att ett framförställt attribut kongruensböjs; den öppna platsen – öppna platser.

Om böjningsändelserna skall fogas till ett annat ord än det sista i frasen skrivs ordet ut:

brist på omdöme (taiv bristen)

Om ändelsen skall fogas till en stam som inte är identisk med grundformen skrivs hela ordet likaså ut:

god sida (taiv sid|an -or)

Om den senare leden i den svenska ekvivalenten motsvaras av den senare leden i det finska ordet ges ingen böjning:

ikirauha  evig frid

Böjningen av frid hittas under uppslagsordet rauha.

Substantiverade adjektiv

För en del ordmotsvarigheter finns angivelsen (subst. adj)  eller (myös subst. adj), vilket innebär att adjektivet kan substantiveras. Samma beteckning används även för substantiverbara particip.

Böjningen av substantiverade adjektiv som avser person:

tabell 1_substantiverade adjektiv

Till samtliga former kan genitiv-s fogas.

Substantiverade presens particip fungerar på samma sätt, men själva participet är oböjligt:

tabell 2_substantiverade adjektiv

Böjningen av substantiverade adjektiv som avser någonting abstrakt:

grönt
det gröna

ett förflutet
det förflutna

Avstavning

Om avstavningen av ett ord är vansklig anges den. Det gäller i synnerhet om en konsonant tillkommer; till-lägg, eller om felaktig avstavning ger ordet en annan innebörd; döds-ur, bil-drulle.

Konstruktionsuppgifter

Uppgifter om konstruktionssätt ges inom parentes efter ekvivalenten.

katsella titta (jtak på ngt)

joutaa ha tid (tekemään  jtak att göra ngt)

usko tro (jhk på ngt)

tyytymätön missnöjd (jhk  med ngt

Kasusformen på jokin bestäms av uppslagsordet, inte av eventuell förklarande synonym.

tyytyä (pitää riittävänä) vara nöjd (jhk med ngt)

Om en ekvivalent kan konstrueras på flera olika sätt ges dessa separat i var sin parentes:

uhka hot (jnk om ngt) (jllek mot ngt)

houkutella locka (jkta  jhk ngn till ngt) (jkta tekemään  jtak ngn att göra ngt)

Utbytbara delar i en konstruktionsuppgift anges med t.

valitus klagomål (jstak över t. på t. om ngt)

Flera synonyma ekvivalenter, det vill säga ekvivalenter separerade med komma, får gemensam prepositionsuppgift om de konstrueras med samma preposition.

sorkkia peta, tumma (jtak på ngt)

För transitiva verb med direkt objekt som motsvaras av transitiva verb med direkt objekt på svenska ges normalt inga uppgifter om konstruktionen:

nähdä se

Bara om ekvivalenten ingår i en rad av flera ekvivalenter med olika konstruktioner ges det direkta objektet för tydlighetens skull (som för sakna nedan).

haikailla längta (jtak efter ngt); sakna (jtak ngt); sukta (jtak efter ngt)

Partikelverb

Partikelverb består av enkla verb plus partiklar (som ofta kan vara identiska med prepositioner). Partikeln modifierar betydelsen hos verbet eller ger det en helt ny betydelse.

yöpyä sova över

sekaantua lägga sig i

Partikelverben kan i sin tur få konstruktionsuppgifter på samma sätt som ett enkelt verb:

salailla smussla undan (jtak jklta ngt för ngn)

Partiklarna uttalas tryckstarkt till skillnad från prepositionerna. Det är alltså en avgörande betydelseskillnad mellan de två följande satserna beroende på om om uttalas betonat eller obetonat. I skrift syns ingen skillnad (nedan har dock betoningen markerats för entydighetens skull), så en lösryckt sats kan ges två tolkningar.

Han skrev om sin b'ok              'han berättade skriftligen om boken'

Han skrev 'om sin bok              'han utarbetade en ny version av boken'

Obligatoriska delar i en konstruktion

Om det finska verbet kan konstrueras utan objekt, medan det svenska verbet inte kan det, placeras en platshållare ut för att markera obligatoriskt objekt:

palvella betjäna ngn

Man kan alltså inte på svenska säga *vi betjänar kl. 8–16.

vastata svara (jhk på ngt); besvara ngt

Svara kan konstrueras utan objekt precis som det finska verbet medan besvara inte kan det. Han svarade inte är alltså korrekt svenska medan *han besvarade inte är omöjligt.

För idiom markeras alltid det obligatoriska objektet:

pihistää lägga rabarber på ngt

pantata hålla inne med ngt

Flerledade ekvivalenter

Vid flerledade ekvivalenter ges ngn/ngt som platshållare för att markera det obligatoriska objektets plats om det skall placeras någonstans inne i frasen:

yksityistää överföra ngt i privat ägo

Kommer objektet sist ges däremot ingen platshållare:

pesettää låta tvätta

Förklaringarna

Betydelseangivelser, bruklighetsangivelser och andra förklaringar placeras normalt före den ekvivalent de hänför sig till. De är kursiverade och omges av parentes:

aakkostus (aakkosjärjestys) bokstavsordning

Vissa förklaringar placeras som tillägg efter ekvivalenten. En sådan förklaring följs av ett skiljetecken, komma eller semikolon, som separerar den från följande ekvivalent eller från en förklaring som hänför sig till följande ekvivalent.

kaiho längtan (en-suk, määr =), saknad

varattomuus medellöshet -en (myös oik); (köyhyys) fattigdom -en

Kolon används inom förklaringarna för att ange högre hierarkisk nivå. Det som föregår kolon är gemensamt för de följande förklaringarna:

väli [...]3 (väliraha): (maksettava) mellanskillnad -en -er; (saatava) vinst -en -er

Innebörden är alltså 'maksettava väliraha' och 'saatava väliraha'.

En betydelseförklaring ligger på en högre hierarkisk nivå än en stilangivelse (om inte kolonanvändning anger annat):

vaatteet [...];  (vaatekerta) omgång kläder; (puhek) rigg -en -ar; (vaihtovaatteet) ombyte -t -n

Ordet rigg är alltså talspråkligt medan ombyte är stilneutralt. Stilangivelsen gäller alltså bara fram till den nya betydelseangivande förklaringen vaihtovaatteet.

Den inbördes ordningen mellan en betydelseangivelse och en bruklighetsangivelse av något slag inom en och samma förklaring är också betydelsefull.

Om stilangivelsen står först och följs av en betydelseangivelse, t.ex.

haihtua (puhek kadota) gå upp i rök; (slg häipyä) [av]dunsta, sticka

är tolkningen: när haihtua används talspråkligt i betydelsen 'kadota' motsvaras det på svenska av gå upp i rök och när det används slangartat i betydelsen 'häipyä' motsvaras det på svenska av dunsta, avdunsta, sticka.

Om betydelseangivelsen föregår stilangivelsen och de båda angivelserna är separerade med komma, t.ex.

tinkiä (vähentää, puhek) banta ner

är tolkningen: när tinkiä används i betydelsen 'vähentää' motsvaras det på svenska av banta ner, som är talspråkligt.

I vissa fall förekommer också svenska förklaringar. De är tryckta i mindre stil och omges inte av parenteser. De kan, precis som de finska förklaringarna, stå antingen före eller efter den ekvivalent de bestämmer. Om ett finskt uppslagsord saknar motsvarighet på svenska kan en svensk förklaring ges i stället för ekvivalent.

En svensk bruklighetsangivelse direkt efter ett uppslagsord syftar bakåt på uppslagsordet:

urho högt; hjälte

Vid momentindelade artiklar står en sådan förklaring före det första momentet:

kuontua sälls 1 [...]

Denna angivelse innebär alltså att kuontua är sällsynt i alla sina betydelser.