Till innehållet

Språkspalten i Arena


Språkspalten är publicerad i Arena, medlemstidningen för Modersmålslärarföreningen i Finland.



23.1.2019

Engelskan − hot eller tillgång?

Det har varit mycket tal om engelskan den senaste tiden. I vissa fall utmålas dystra hotbilder om hur engelskan kommer att ta över svenskan och finskan helt och hur att våra språk kommer att degraderas och förpassas till enbart den privata sfären.

Riktigt så illa är det väl inte − ska vi hoppas i alla fall. Men vi behöver förstås vara medvetna om hur engelskan letar sig in i vårt språk och hur vi ska hantera detta faktum.

Att engelskan gör sig alltmer påmind är ett obestridligt faktum. De engelska lånorden används friskt i det talade vardagsspråket, inte bara av ungdomar utan också av oss vuxna. Vem dricker inte smoothies och äter cookies, ger feedback, lajkar, retweetar och använder hashtaggar på sociala medier, för att nämna endast några enstaka exempel.  

Bekymmersamt om gränsen mellan språken blir diffus

Att vi breddar vår språkliga palett och lär oss fler språk kan självklart inte anses negativt. Forskningsresultat visar att flerspråkighet för med sig kognitiva fördelar, fler sätt att betrakta världen osv. Att man växlar mellan olika språk eller t.ex. mellan standardspråket och en dialekt är också helt naturligt och något som de flesta av oss gör dagligen. Det bekymmersamma är när gränsen mellan språken blir diffus och när vi eventuellt upplever att vi inte längre kan uttrycka oss tillräckligt tydligt och expressivt på vårt eget modersmål, utan plockar in ett ord eller uttryck från ett annat språk. Det är då vi eventuellt kan tala om att svenskan, modersmålet, är i fara, det vill säga om vi inte gör detta medvetet utan gör det av omedvetenhet.

Engelskan syns i elevtexter

Ur lärarperspektiv gäller det också att få syn på de engelska orden som används när eleven inte hittar rätt ord på svenska. Faktum är att de engelska orden och konstruktionerna allt oftare dyker upp i studenttexter. Jag tänker då på sådana engelska ord och uttryck som är ett uppenbart resultat av omedvetenhet hos skribenten, sådana engelska ord som skribenten använder i tron att de är svenska ord. Så här kan det se ut i elevtexter till exempel:  Skribenten är obligerad att göra så. Bilen klarade av att överta andra bilar på motorvägen. Människan evolverade till att bli jägare. Jag får en känsla av gratifikation. Man får sina tankar konfirmerade. Hon blir progressivt argare.

De här exemplen är rätt typiska för hur det ser ut i vissa elevtexter i dag. Engelskan ligger lockande nära till hands. Man kan förstås betrakta den här typen av ordhantering som exempel på språklig kreativitet och flexibilitet. Orden har böjts och anpassats till sin svenska omgivning. Men samtidigt har vi ju utmärkta ord på svenska också, ord som i vissa fall i alla fall förefaller obekanta för skribenten.

Attityden till modersmålet spelar roll

Vad kan vi då göra för att svenskan inte ska glida i väg på det här sättet? Hur kan till exempel lärarna hjälpa eleverna att utveckla och upprätthålla sitt svenska ordförråd så att eleverna ska kunna uttrycka sig på en god och naturlig svenska när de har behov av det? Det klassiska svaret är förstås: genom att uppmuntra eleverna att använda svenska i alla former − kommunicera, skriva, läsa. Framför allt gäller det att ihärdigt förmedla budskapet att svenskan är minst lika uttrycksfull, exakt och häftig, om man så vill, som vilket annat språk som helst, att man kan vara språkligt kreativ på svenska också. Det handlar om attityder, om kärlek och stolthet över modersmålet och insikten om att finns ett värde i att kunna uttrycka sig på svenska i alla dess former, inte bara på individnivå utan också i ett större perspektiv.

Anna Maria Gustafsson
ledande språkvårdare, Institutet för de inhemska språken


Tillbaka till rubrikerna