Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

26.6.2017

1960-talet: Ovälkommet, ovårdat och obehövligt i svenska språket

År 1966 var backa upp en ”ovälkommen nyhet” i svenskan, i alla fall enligt professor Carl-Eric Thors som det här årtiondet började skriva sina språkspalter i Vasabladet.

På 1960-talet uttryckte sig språkvården ganska annorlunda än i dag, vilket märks till exempel i Carl-Eric Thors språkspalter, som började publiceras i Vasabladet år 1966. I Språkvårdsspalten den 12 november 1966 kommenterar Thors bland annat det av allt att döma ganska nya uttrycket backa upp så här: ”På sista tiden har uttrycket backa upp ’understöda’ varit synligt. Det är en ovälkommen nyhet, en försvenskning av engelskans ’back up’, som just betyder ’understöda’.”

Just den här ovälkomna nyheten fick spridning i språket. År 1973 kom uttrycket in i Svenska Akademiens ordlista, och det finns med också i den senaste upplagan, SAOL 14.

Ovårdat uttal

Den 10 februari 1967 var uttalet av orden psykologi, psaltare och psalm på tapeten i spalterna. Thors ger en intressant redogörelse för varför man uttalar psykologi med ps- men psaltare och psalm som ”saltare” och ”salm”. Det beror på att uttalet med ps- ursprungligen är främmande för svenskan. Psaltare och psalm lånades in i svenskan under medeltiden och då ”försvenskades” uttalet. Psykologi och liknande ord på ps- kom in i svenskan senare, då man vid universiteten hade börjat efterlikna det grekiska uttalet. Därför uttalas de med hörbart p-. Uttalsanvisningarna håller streck än i dag, enligt SAOL 14.

Thors tror att uttalet ’sykologi’ kan bero på engelskans uttal av liknande ord och kommenterar också sättet att uttala ordet med stumt p-: ”Uttalet ’sykologi’ kan förekomma, men anses avgjort mindre vårdat än det med ps-.”

Onödiga ord?

Ibland har Thors anledning att kommentera ord med främmande ursprung. I februari 1967 undrar en frågeställare om det ”faktiskt är nödvändigt att bruka ord som spektakulär, signifikant och explicit”. Thors menar att det är bäst att undvika dem eftersom många inte vet vad de betyder, och att de är ”obehövliga i svenskan”. ”Det låter väl inte vidare bra att tala om någons spektakulära succé eller en signifikant differens?”

I det här fallet slog Thors rekommendation inte igenom. En sökning i modernt material i språkbanken Korp ger 4 869 träffar på spektakulär (mot 1 159 på iögonenfallande, som Thors skriver att man ska använda i stället), 23 417 på signifikant och 18 487 på explicit. Orden har med andra ord etablerat sig i språkbruket.

Läs fler språkspalter av Thors.

Läs mer om språkliga milstolpar på 1960-talet på finska: Sanoin saavutettu: 1960-luku

Bianca Holmberg


Tillbaka till rubrikerna