Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

12.1.2018

Oljud

Spontant kan man tycka att oljud är ett motsägelsefullt ord. Förleden o- brukar ju betyda ’inte’ och beteckna motsats eller avsaknad, som i exempelvis olycklig och oförstånd. Men oljud betyder ju inte avsaknad av ljud utan tvärtom alltför mycket ljud.

oljud_foto Pixabay
Oljud har ursprungligen betytt 'förhållandet att icke vara tyst'. Foto: Pixabay

Vanligast förekommer o- i kombination med adjektiv (t.ex. oartig, omänsklig) och i all synnerhet med particip (oanvänd, obebodd, osötad, oöverträffad). Det är en så kallad produktiv förled, som alltså fortfarande används i språket för att bilda nya ord, särskilt i kombination med particip. Relativt nya exempel är oinloggad och otwittrad. Den vanligaste typen av substantiv på o- är adjektivavledningar på -het (obeslutsamhet, obeveklighet, otäthet), men det finns också andra sammansättningar med substantiv (oskärpa, ovilja).

Det finns därtill ett litet antal verb med förleden o- (t.ex. ogilla, orena, oroa, osäkra, oturas). De är mestadels avledningar (orena < oren, oroa < oro, oturas < otur), men ogilla är exempel på en sammansättning. Det handlar i de fallen om verb som kan ta objekt (t.ex. jag ogillar grannen). Så när Sven Nordqvist låter katten Findus säga ”det o-ligger potatis i vartenda hål” eller att potatisen o-finns är det fråga om ett fyndigt brott mot en ordbildningsregel.

Nedsättande eller förstärkande

Men o- kan ha andra betydelser än ’inte’. I en typ av sammansättningar har förleden nedsättande innebörd och orden betecknar något farligt eller dåligt (odjur, ogräs, otyg). I en mindre grupp ord har o- allmänt förstärkande funktion (t.ex. oherrans). Denna användning återgår på ett äldre of-, som är besläktat med över, och förekommer mer i våra dialekter än i standardspråk, t.ex. obekant ’mycket bekant’, odjävlat ’alldeles förbannat’ och ’odålig ’urusel’.

Både nedsättande och förstärkande betydelse verkar ju passa bra in på oljud, men i själva verket är den språkhistoriska förklaringen att sammansättningen är bildad till ordet ljud i betydelsen ’möjlighet att göra sig hörd’. Oljud har ursprungligen betytt ’förhållandet att icke vara tyst’. Möjligen har dock de två andra tolkningsmöjligheterna av o‑ bidragit till att ordet etablerat sig i sin nuvarande betydelse.

Nina Martola


Tillbaka till rubrikerna



Kyselyyn
Till undersökningen

Asiakaskysely / Kundundersökning 2018

Ehtisitkö vastata Kotimaisten kielten keskuksen (Kotuksen) asiakastyytyväisyyskyselyyn? Vastaaminen vie aikaa muutaman minuutin.

Toki, vie minut kyselyyn Kiitos, vastaan myöhemmin Ei kiitos, en vastaa tällä kertaa

Delta gärna i Språkinstitutets kundundersökning! Frågorna tar några minuter att besvara.

Ja tack, jag deltar gärna Tack, jag deltar senare Nej tack, jag deltar inte den här gången