Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

9.5.2019

Vägpåsar för fisk och frukt

Det är antagligen ganska få av oss som stött på ordet vägpåse. Förleden väg- kan åtminstone formellt hänföra sig antingen till färdvägar eller till verbet väga.

Vägpåse är ett lågfrekvent ord. Av de tämligen få träffar man får när man gör sökningar hänför sig de flesta till fiskvägning. I fiskesammanhang är dock vägsäck en betydligt vanligare benämning.  Därtill hittar man faktiskt ett par belägg där förleden utgörs av substantivet väg, dvs. en vägpåse är i de fallen en påse som man tar med sig något på vägen i.

En påse för vägning

På finska finns ordet punnituspussi, bildat till punnita ’väga’. Det är mycket frekventare än det svenska ordet och tas också upp i den finska ordboken Kielitoimiston sanakirja. Enligt ordboken betyder det helt enkelt ‘en påse som används för vägning’. Man kan med andra ord väga vad som helst i den. När man går igenom beläggen på webben kan man i alla fall skönja två mer framträdande användningar.  Många belägg syftar på just vägsäckar för fisk. Den andra stora gruppen hänför sig till påsar som man väger frukt och grönsaker i när man handlar. I all synnerhet verkar ordet användas om de nät- eller textilpåsar som miljömedvetna kunder börjat ha med sig till affären, men det kan också avse plastpåsar på rulle.

vägpåse_Pixabay
En vägpåse kan syfta på en påse man väger frukt och grönsaker i, gjord av antingen tyg eller plast. Foto: Pixabay

Benämning enligt material eller innehåll

Men varför har vi då inga motsvarande “vägpåsar” (eller “vägningspåsar”) för frukt och grönsaker på svenska? En förklaring som föresvävar mig är att vägningen i butikerna i Sverige inte överlag görs av kunderna själva utan sker vid kassorna. Därmed får ju vägandet en mer undanskymd roll. Men inte heller finlandssvenskar verkar tala om väg(nings)påsar fast de ju rimligtvis väger frukt och grönsaker i samma utsträckning som sina finskspråkiga landsmän. 

Om vi på svenska preciserar påsarna gör vi det antingen enligt materialet påsen är gjord av − plastpåse, nätpåse, textilpåse − eller enligt (det tilltänkta) innehållet − fruktpåse, grönsakspåse. Men många gånger räcker det också med det osammansatta påse. Här kan det i viss mån spela in att ordet påse har ett något smalare betydelseomfång än finskans pussi.

För egen del tycker jag det är lite lustigt att det på finska är just vägningen som fått äran att ge påsen namn. Den är ju en tämligen obetydlig del i vår frukt- och grönsakskonsumtion. Man transporterar ju hem frukterna i påsen också. Och bor man i ett hushåll där den husliga ambitionen inte nått så höga höjder kan de tänkas ligga kvar i den tills de är uppätna eller oätliga.

Nina Martola


Tillbaka till rubrikerna