De svenska dialekterna i Finland
Dialektala drag
Arkaismer
Novationer
Prov på svenska dialekter
Mer om svenska dialekter
I kustområdena i Finland talas svenska dialekter som härstammar från det fornsvenska språk som svenska nybyggare förde med sig från Mellansverige från och med 1100-talet. Vid en indelning av svenska dialekter i större huvudområden brukar de svenska dialekterna i Finland och de svenska dialekter som tidigare talades i Estland sammanföras till gruppen östsvenska dialekter. De östsvenska dialekterna har flera gemensamma drag med de uppsvenska, men också med de norrländska dialekterna.
I dag talas svensk dialekt i fyra regioner i Finland: i Österbotten, på Åland,
i Åboland och i Nyland. Det har också
talats svenska dialekter i delar av norra Satakunta. Institutet för de inhemska
språken har ett svenskt dialektordsregister på över en miljon ordsedlar.
Utifrån detta dialektordsregister utarbetas en ordbok, Ordbok över Finlands svenska folkmål.
Dialektområden
De svenska dialekterna i Finland brukar indelas i tio mindre
dialektområden. Österbotten, som omfattar kustremsan i västra Finland mellan Karleby
i norr och Sideby i söder, kan delas
in i områdena norra, mellersta och södra Österbotten. Åland indelas i västra och östra Åland. Åboland omfattar skärgården sydväst om Åbo och indelas i västra och östra
Åboland. I Nyland talas det svenska dialekter längs sydkusten mellan Hangö i
väster och Pyttis i öster. De nyländska dialekterna brukar delas in i områdena västra,
mellersta och östra Nyland.
Dialektala drag
De svenska områdena i Finland har haft ett perifert läge inom det svenska språkområdet. Svenska dialekter i Finland har därför bevarat många dialektdrag som i Sverige enbart påträffas i vissa dialektområden, såsom Norrland eller Västerbotten. Dialekterna i Finland kännetecknas av många ålderdomliga drag (arkaismer). Samtidigt har nybildningar (novationer) genomförts, antingen självständigt eller i anslutning till dialekter i Sverige. Bland novationerna är förenklingen av accentsystemet påfallande. Bara i vissa delar av västra Nyland upprätthålls motsättningen mellan grav och akut accent. Den svenska befolkningen i Finland har under århundraden levt sida vid sida med finska grannar och svenska och finska granndialekter har därför påverkat varandra (språkkontakt).
Tillbaka till rubrikernaArkaismer
Exempel på arkaismer som förekommer i stora delar av det svenska språkområdet i Finland (se kartor i högra spalten):
- Diftonger: stein ’sten’, höi ’hö’, bröut ’bröt’.
- Konsonantljuden g, k och sk uttalas ”hårt” framför främre vokal: gikk ’gick’, kärrå ’kärra’, skära. I vissa dialekter förekommer uttalet djikk eller jikk, tjärrå, stjära.
- Fornsvensk stavelsekvantitet i t.ex. fara och viku eller viko ’vecka’ uttalade med kort vokal, drööm och toom med lång vokal, blåått och föödd med lång vokal + lång konsonant.
Novationer
Exempel på novationer som förekommer i de svenska dialekterna i Finland:
- Apokope (int ’inte’, kast ’kasta’, tåm tär stoor gåålan ’de där stora gårdarna’) har starkt påverkat de svenska dialekterna i Finland. Apokopen har bidragit till att ordböjningen har förenklats.
- Norrländsk förmjukning (diitje ’diket’, bättjin ’bäcken’, väddjen ’väggen’).
Prov på svenska dialekter
- Finlandssvenska: Spara talet (Svenska Litteratursällskapet i Finland)
- Sverigesvenska: Dialektdatabasen SweDia 2000, Umeå
Mer om svenska dialekter
Du kan läsa mer om svenska dialekter på Institutet för språk och folkminnens webbplats.