Podden På tal om språk
På tal om språk: Ordboksredaktören är en samhällsmedveten detektiv
I podden På tal om språk berättar ordboksredaktören Nina Martola om hur det är att balansera mellan språkutvecklingen i två samhällen och varför pronomenet han fortfarande kvarstår i de flesta exempelmeningar i Stora finsk-svenska ordboken.
Aldrig helt uppdaterad
En ordbok speglar alltid sin tid och släpar dessutom ofta en aning efter språkutvecklingen. Det här har främst två orsaker: Dels är ordboksredaktörer försiktiga med att gå före språkutvecklingen, dels är det ett enormt jobb att hålla en ordbok med tusentals eller hundratusentals artiklar uppdaterad.
En ordboksredaktör tvingas bli samhällsmedveten och för Nina Martola, som jobbar med en tvåspråkig ordbok, gäller det att hålla sig uppdaterad om språkutvecklingen i två samhällen, två språk och fyra språkvarieteter, eftersom hon måste ta sverigesvenskan, finlandssvenskan, finlandsfinskan och sverigefinskan i beaktande.
– Ibland sätter man sig mellan två stolar när man ska försöka hitta en så neutral motsvarighet att det fungerar i båda länderna.
Handikapp och funkis
Ett område som gav Nina mycket jobb var orden på vammais- och invalidi-, som på finska fungerar neutralt. I upplagan från 2004 anges handikapp och handikappad som neutrala svenska motsvarigheter, men det hade förändrats när Nina började jobba med ordboken 2016. Hon stannade till slut för att föra in alla varianterna funktionsnedsättning, funktionsvariation och funkis-, och gjorde en anteckning om att det här är ett område som måste följas upp och uppdateras enligt behov.
Synen på kön har förändrats
Ett område som har förändrats mycket sedan 1990-talet är synen på jämställdhet och kön. I de två första upplagorna användes han som det könsneutrala pronomenet i alla exempel förutom om det gällde till exempel graviditet eller liknande. Det var helt enligt språkvårdens rekommendationer då.
– De exempel där hon användes speglar en brist på observans. Ett riktigt flagrant exempel är ”Hon speglade sig tre gånger innan hon köpte jackan”, men alla sådana exempel är borta nu!
Orsaken till att han fortfarande kvarstår i exemplen i hög grad är att Nina inte har haft tid att gå igenom dem och fundera ut en strategi för ett mer jämlikt könsperspektiv i exemplen. Hon har jobbat nästan ensam med ordboken nu, i motsats till på 1990-talet då redaktionen bestod av fyra redaktörer och två assistenter. Just nu är Nina den enda heltidsanställda ordboksredaktören medan språkvårdaren Pia Westerberg arbetar deltid som ordboksredaktör.
Oviss framtid
Inom kort går Nina Martola i pension, och då kommer Pia Westerberg att bli den enda redaktören på Stora finsk-svenska ordboken, fortsättningsvis på deltid.
– Framtiden just nu ser lite mörk ut, för det kommer inte att komma någon i stället för mig. Men jag hoppas verkligen att arbetet kommer att fortsätta och att jag så småningom får en efterträdare på heltid. I ett land där det översätts så mycket som här i Finland tycker jag ju definitivt att den här ordboken behövs och borde uppdateras kontinuerligt, säger Nina Martola.
Många teorier om finlandismen tupp
Avsnittets finlandism är tupp och det är som vanligt Charlotta af Hällström-Reijonen som reder ut betydelsen av och bakgrunden till finlandismen. Tupp för dass och verbet tuppa för att gå på tuppen finns belagda i dialekter från slutet av 1800-talet i Nyland och Finby i Åboland. Henry Parland skriver till exempel om ”Indras tupp”, som är en förnäm tupp som Diktonius borde använda i ett brev till sin goda vän Sven Grönblad.
Det finns ett antal mer eller mindre sannolika teorier om varifrån ordet tupp kommer. En som med största sannolikhet är en folketymologi är att dasset skulle ha börjat kallas för tuppen på grund av Zacharias Topelius, som kallades Tuppen redan i folkskolan. I mitten av 1800-talet var det en del som tyckte att han var för ryskvänlig och enligt den här teorin skulle man då ha hängt upp bilder av honom på dasset, det vill säga man hängde upp Tuppen på tuppen. Men den teorin är kanske lite för ”bra” för att vara sann, detta även enligt Topeliusexperten Pia Forssell på Svenska litteratursällskapet.
– En annan teori är att tupp kommer från tyskans Topf, som betyder gryta. På tyska kan man på barnspråk säga ”Ich muss mal auf den Topf”, ”jag måste gå på grytan”.
En annan förklaring som Charlotta af Hällström-Reijonen inte heller riktigt tror på är att tupp skulle komma från att ”gå dit upp”, som skulle ha dragits ihop till tupp.
– En möjlig förklaring är att det hängde en tupp på dörren till avträdet och att namnet har kommit därifrån. Och ordet dass sägs förresten vara en förkortning av tyskans das Haus eller das Häuschen, som en förskönande benämning på det lilla huset, säger Charlotta af Hällström-Reijonen.
Läs mer om tuppen
Peter Slotte: Allsköns mak (Språkbruk 4/1993)
Peter Slotte: Topelius på tuppen? (Språkbruk 1/1994)
Artikeln uppdaterades 13.5.2020 med länkar till vidareläsning om tuppen.
Artikeln uppdaterades 3.11.2020 med en länk till Youtube.
Tillbaka till rubrikerna | 0 kommentarer | Kommentera