Språkinstitutet efterlyser: Mer satsning på myndighetsspråket och en ny ortnamnslag

Både nationalspråkens och minoritetsspråkens ställning lyfts fram i Språkinstitutets initiativ för regeringsprogrammet.

Inför vårens riksdagsval och regeringsbildning föreslår Institutet för de inhemska språken åtgärder inom sex olika områden.

1. Vi behöver en infrastruktur för uppföljning av användningen av de språk som talas i Finland

I det förändrade språklandskapet i Finland anser Språkinstitutet att nationalspråkens ställning måste tryggas, invandrare måste få tillräckligt med undervisning i nationalspråken och flerspråkigheten måste stöttas.

Som första åtgärd föreslår Språkinstitutet därför att strukturer skapas för att det ska gå att följa upp användningen av de språk som talas i Finland. På det sättet finns det bättre möjligheter att

• producera aktuell information om språksituationen i Finland
• beskriva språkbruket i olika situationer
• ta fram statistik för forskning och beslutsfattande.

Det språkliga landskapet i Finland förändras hela tiden och det finns tre särskilt viktiga områden som kräver språkpolitiska åtgärder.

• Nationalspråkens ställning och kunskaper i nationalspråken i vårt samhälle måste tryggas.
• Integreringen av invandrare måste innehålla tillräckligt mycket undervisning i nationalspråken.
• Både individens flerspråkighet och flerspråkigheten i samhället måste stöttas.

För att de här åtgärderna ska kunna genomföras behövs statistiska fakta om de språk som talas i Finland och deras användningsområden.

2. Vi behöver en större förståelse för hur viktiga språk och språkkunskaper är

Alla ska ha möjlighet att utveckla och utöka sina språkkunskaper under hela livet. I samhället ska alla språk och språkkunskaper ses som resurser. Därför vill Språkinstitutet att

• möjligheterna att kontinuerligt studera språk garanteras
• den språkliga medvetenheten i samhället stärks
• inflyttares studier i nationalspråken stöttas
• kunskapen om och förståelsen för olika språkgrupper och kulturella grupper utökas.

Med tanke på kraven i arbetslivet måste språkämnena få tillräckligt med undervisningstimmar. Också i arbetslivet måste språkstudier få utrymme. Parallellspråkighet borde uppmuntras och personer med kunskaper i många språk ska få stöd i att utveckla en flerspråkig identitet.

Invandrare som kommer till Finland för att arbeta klarar sig ofta till en början på engelska, men för en verklig integrering och bättre möjligheter på arbetsmarknaden behövs kunskaper i nationalspråken. Därför borde språkundervisningen inte bara vara möjlig utan också tilltalande och systematisk.
Också en större förståelse för olika kulturer och världsåskådningar behövs.

3. Vi behöver förbättra de offentliga tjänsterna genom att satsa på språket

Offentliga tjänster kan bli mer tillgängliga och jämlika genom satsningar på ett begripligt språk. Tillgängligheten är beroende av ett begripligt språk och försämras av komplicerade texter. Språkinstitutet har en central roll i uppdraget att stöda jämlika språkliga tjänster. Språkinstitutet föreslår att

• webbkurserna i klarspråk ska bli en del av introduktionsutbildningen för nya anställda på statliga och kommunala myndigheter
• en språklig konsekvensanalys görs för lagar och författningar
• språkexperter tas med i utvecklingen av digitala tjänster.

Språkinstitutet föreslår att nya anställda inom staten ska gå någon av klarspråkskurserna Klarspråk – Skriv bättre myndighetstexter och Hyvä virkakieli under det första halvåret av anställningen. Webbkurserna finns på E-oppiva. Myndigheterna ska också utse någon som den anställda kan vända sig till om hen upptäcker fel och brister i textmodeller.

Ett annat förslag är att regeringen ska förnya konsekvensanalysen av lagar och författningar så att även begripligheten och språkets funktionsduglighet bedöms.

Slutligen föreslår Språkinstitutet att språkexperter ska anlitas ännu mer systematiskt i utvecklingen av digitala tjänster. Att satsa på språket sparar tid och resurser.

4. Vi behöver en större förståelse för språket som grund för läskunnigheten

En stark och mångsidig läskunnighet är grunden för demokrati och bildning. Språket och den språkliga medvetenheten som grund för läskunnigheten kan inte betonas tillräckligt.
Språkinstitutet betonar följande åtgärder för läskunnigheten:

• Åtgärderna i Nationella läskunnighetsstrategin 2030 genomförs.
• Läskunnighetens betydelse för ett gott standardspråk och för bevarandet av nationalspråken lyfts fram.
• Olika språkgruppers möjligheter att utveckla läskunnigheten stärks.
• Antalet undervisningstimmar i modersmål och litteratur utökas.

Språkinstitutet önskar att åtgärderna i Nationella läskunnighetsstrategin 2030 genomförs. Åtgärderna i strategin skapar en grund för utvecklingen av individens läskunnighet.

Nationella läskunnighetsstrategin 2030 betonar multilitteracitet, det vill säga förmågan att läsa och producera allt från traditionella texter till audiovisuella presentationer.

Läskunnigheten är oersättlig på många områden. Utan en mångsidig läskunnighet är det till exempel omöjligt att värna om ett begripligt standardspråk och om nationalspråken och deras domäner. Vi måste också se till att de som talar samiska, romani, teckenspråk och karelska har jämlika möjligheter att utveckla sin läskunnighet på sina egna språk. Också läskunnigheten bland invandrare måste stöttas.

Skillnaderna mellan goda och sämre läsare ökar och antalet undervisningstimmar är färre i Finland än i många andra europeiska länder. Grunden för läs- och skrivkunnigheten läggs i skolan, och därför måste antalet undervisningstimmar i modersmål och litteratur utökas.

5. Vi behöver en ortnamnslag

Ortnamn är en central del av språket och av infrastrukturen i vår vardag. För att kommunikationen från myndigheter ska fungera måste bruket av ortnamn vara enhetligt: olika myndigheter ska använda rätt namn om rätt ort på rätt språk. Ortnamnen är också en viktig del av vårt immateriella kulturarv.
I dagens läge är den lagstiftning som rör ortnamn splittrad på olika lagar, vilket i värsta fall i sin tur leder till ett splittrat namnbruk. Därför behövs en ortnamnslag som definierar vilka namn på till exempel byar, städer, sjöar, holmar och kärr myndigheter ska använda i sin kommunikation.

Målet med ortnamnslagen är att trygga 1) en ändamålsenlig planering av ortnamn, 2) en ändamålsenlig hantering och registrering av ortnamn och 3) en enhetlig användning av ortnamn i myndighetskommunikationen.

Lagen ska definiera

• vilka ortnamn som omfattas av lagen
• vem som har rätt att fastställa vilka ortnamn
• vad som ska beaktas när ortnamnen fastställs
• hur ortnamnen registreras och vem som ansvarar för registreringen
• vilka namn som används i officiella sammanhang.

6. Vi vill främja språkens ställning i lagstiftningen

Språkinstitutet anser att det är viktigt att arbetet med att tillämpa nationalspråksstrategin och det språkpolitiska programmet fortsätter under nästa regeringsperiod, med särskild betoning på utredningarna om finskan och engelskan.

Dessutom måste de samiska språkens, den finländska romanins, karelskans och teckenspråkens ställning stärkas i lagstiftningen. Deras situation har förbättrats under de senaste årtiondena men deras juridiska ställning varierar fortfarande.

För att finskans och svenskans livskraft ska bevaras måste nationalspråkens ställning och de språkliga rättigheterna tryggas i förvaltningen och i kommande förnyelseprojekt. Digitala tjänster ska utvecklas parallellt på finska och svenska. Nationalspråkens ställning inom vetenskapen måste bevaras.

Undervisningen i samiska utanför det samiska hembygdsområdet ger särskild anledning till oro. I dagens läge bor två tredjedelar av samerna utanför hembygdsområdet men bara 15 kommuner utanför hembygdsområdet erbjuder undervisning i samiska.

Den största utmaningen för språket romani är bristen på behöriga lärare och material för olika åldersgrupper. Genomförandet av revitaliseringsplanen för romani är en nationell angelägenhet och även en egen språklag skulle förbättra språkets ställning.

På karelska finns inga tjänster, trots att språket är finskans närmaste släktspråk och har talats i Finland lika länge som finska. Karelskan behöver en egen språklag och borde dessutom nämnas i grundlagen.
De teckenspråkigas rättigheter har förbättrats, men möjligheterna till undervisning på och i teckenspråk varierar. Svagast är undervisningen i teckenspråk som förstaspråk.

I Finland finns upp till 750 000 personer som behöver tjänster på lätt språk för att klara vardagen. Därför måste ställningen för lätt språk tryggas i lag. Det här blir särskilt tydligt i kristider, då det är livsviktigt att alla förstår och kan följa de instruktioner som ges.

Rätten att upprätthålla och utveckla sitt språk och sin kultur finns skriven i grundlagen, men behöver preciseras. En del språkgrupper har åtminstone delvis stöd i lagen, andra inte alls.

Tillbaka till rubrikerna