Vad gör den som kaverar?

Reuters ruta 14/6 2006

För de flesta finlandssvenskar har det vardagliga verbet kavera de betydelser som också står i Finlandssvensk ordbok, nämligen 'överdriva; skryta, skrodera; prata, snacka'. I de betydelserna torde ordet vara enbart finlandssvenskt. Det förekommer både i vardagligt stadsspråk och enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål också i dialekterna i praktiskt taget hela det finlandssvenska språkområdet.

Men det finns också ett annat ord kavera som tidigare har förekommit i Sverige och har sin motsvarighet i ett (mindre vanligt) tyskt verb kavieren. Dess betydelse är 'gå i borgen för, ställa garanti för, gå i god för'. Också det förekommer fortfarande, med lätt betydelseförskjutning, i de svenska dialekterna i Finland. Dialektordboken anger de två huvudbetydelserna 1) ansvara (för ngt), garantera (ngt), försäkra, 2) säga (ngt) med bestämdhet. Bland exemplen i ordboken finns (här i normaliserad form) uttryck som det kaverar jag, att ni inte har så bra fruar som jag; kaverar du att klockan är god?; nog kaverar de att det ska finnas tomtar.

Till dessa kommer sedan det vardagliga finska verbet kaveerata med en annan betydelse än de här två, nämligen 'umgås med, hålla ihop med, sällskapa med' (dvs. vara kompis eller kaveri med). Men också fi. kaveerata kan i vissa fall, bl.a. i äldre Helsingforsslang, ha betydelsen 'snacka, skrodera'. Gränsen i betydelse kan vara hårfin, t.ex. när man säger att man inte har någon lust att "kaveerata" med sina grannar.

Också de två finlandssvenska verben kavera kan någon gång delvis ha likartad betydelse (att försäkra något och skryta över något kan vara nästan samma sak), men de är faktiskt av helt olika ursprung.

Det vanliga finlandssvenska kavera (skrodera, snacka) har enligt Svenska Akademiens ordbok sitt ursprung i latinets cavare 'gräva ut, urholka' (jfr eng. cave 'grotta'), via en betydelse 'gestikulera, fäkta med armarna' (dvs. gräva i luften med händerna). Men den etymologin har med fog ifrågasatts, och i stället har man framfört teorin att det via det finska kaveerata med samma betydelse kommer från det ryska govorít 'tala, prata' där g i finskan blivit k och o i obetonad stavelse uttalas som a. I så fall har kanske det vanligare fi. kaveerata 'umgås med' ett annat ursprung (bildat till kaveri, som har antagits vara en sammanblandning av kamrat och toveri?).

Det andra kavera i sin tur kommer från latinets cavere 'ta sig i akt' (jfr cave canem 'varning för hunden'), som i romersk rätt också hade betydelsen 'lämna säkerhet'.

Hur spännande det än är med kavera och dess ursprung ska vi i varje fall komma ihåg att det inte är gångbart utanför finlandssvenskt vardagsspråk. En liten varning är alltså på sin plats: cave kavera.

Mikael Reuter