Hen

På sistone har det varit mycket prat om svenskans nya könsneutrala pronomen hen.

Jag ser att finns tre aspekter på hen. Det handlar för det första om att man vill förenkla språkbruket och ha ett könsneutralt pronomen för att slippa skriva han/hon, hon eller han eller ta ställning till om den man skriver om är en man eller en kvinna.

För det andra ser man hen som en sexualpolitisk fråga, där hen ses som ett medel att motarbeta den traditionella könsuppdelningen man/kvinna. För det tredje kan man se det som en jämställdhetsfråga, där man tänker sig att användningen av hen ska bidra till ökad jämställdhet i samhället.

Språkvården ger flera alternativa lösningar på den första aspekten, hur man undviker att skriva han/hon. Användningen av hen är en lösning, men det finns också andra lösningar. Man kan skriva i plural eller omformulera sig på något annat sätt så att pronomen inte längre behövs, man kan upprepa substantivet (”Forskaren kan söka anslag för de idéer forskaren har utvecklat.”) och man kan använda pronomenet den.

Även om den sexualpolitiska aspekten också gäller mycket annat, handlar det även om hur man språkligt respekterar sina medmänniskor. Om man känner till att någon vill kallas hen för att det passar hens genusidentitet bättre än de traditionella alternativen han eller hon, tycker jag det är respektfullt att göra det.

Däremot betvivlar jag att hen kommer att leda till ökad jämställdhet (den tredje aspekten). Så enkelt är det knappast, i så fall vore väl världen mycket mer jämställd än vad den är, eftersom majoriteten av världens språk har könsneutrala pronomen (i Finland både finskan och samiskan).

Jag tycker alltså att hen gott kan användas, men trots det blir inte våra traditionella hon och han överflödiga. Vi som lever med finskan vid vår sida vet ju att det visserligen ofta är praktiskt att använda det könsneutrala hän men också att det kan vara opraktiskt att inte med ett enkelt pronomen kunna visa om det är en man eller en kvinna som avses. Att så är fallet visar ju det faktum att översättaren Leevi Lehto i den nyaste finska översättningen av James Joyce Ulysses såg sig tvungen att införa pronomenet hen (!) i finskan, som kvinnligt pronomen. Finskans hen betyder alltså hon!  Läs mer om detta i Kielikello 3/2012 (artikeln ”Hen on heistä kaikkein kaunein” av Otto Nuoranne).

Hen böjs i svenskan hen, hen, hens. Alltså Hen (han, hon) är min vän. Jag tycker om hen (honom, henne). Jag uppskattar hens (hans, hennes) humor. Men innan du börjar använda hen ska du tänka på att hen fortfarande väcker både positiva och negativa känslor. Genom att använda det riskerar du, än så länge, att läsarens uppmärksamhet fastnar på ordet hen, och att textens budskap därför inte går fram. Läsaren kan också uppfatta användningen av ordet som ett ställningstagande.

Charlotta af Hällström-Reijonen 

Spalten är tidigare publicerad i tidningen Pohjola-Norden nr 4/2012.

Tillbaka till rubrikerna