Hålla streck i stort sett

Reuters ruta 19/5 1994

Det är inte så ofta jag har anledning att ta upp rena rättstavningsproblem här i rutan, eftersom skrivfel av det slaget är tämligen ovanliga i professionella texter. En läsare har emellertid pekat på den ä-sjuka som grasserar bland vissa finlandssvenska skribenter (och som inte är helt ovanlig i Sverige heller) när det gäller orden sett, streck och beteckning. I gengäld är det ganska vanligt att till och med vana skribenter skriver bredd i stället för brädd.

I alla de här fallen är det ju fråga om ordpar som i de flesta varianter av finlandssvenska (och i många varianter av rikssvenska) uttalas lika. Till saken hör dessutom att det i några av de här ordparen finns vilseledande likheter i fråga om betydelse och användning. 

I stort sett och i ett sträck

I uttrycket i stort sett är sett självfallet en form av verbet se: det är fråga om att man ser något i stort, dvs. utan att fästa sig vid detaljerna. Semantiskt sett (fortfarande sett med e) finns det emellertid vissa likheter med uttryck som på många sätt. Det är därför mänskligt att skriva ”i stort sätt”, men det är och förblir naturligtvis ett regelrätt rättstavningsfel.

Orden streck och sträck är särskilt besvärliga genom att de båda i huvudsak betecknar (inte betäcknar!) något med en viss utsträckning (inte utstreckning!) i tid eller rum. Ser inte ett fågelsträck ibland ut som ett streck på himlen?

Det som det gäller att komma ihåg är att sträck hänger ihop med verbet sträcka (i preteritum sträckte, jfr streckade). I andra fall stavas streck med e. Korta linjer av olika slag är alltså streck, och likaså talar vi om klädstreck (det är, trots betydelselikheten, fråga om två skilda ord streck med olika ursprung). Att kompassen är uppdelad med streck har gett upphov till ordet väderstreck, och det är också kompassens streck som ligger bakom uttrycket hålla streck, som alltså har en grundbetydelse av 'hålla kursen'. Ett tredje ord streck har vi för övrigt i pojkstreck.

På en vägsträcka av en kilometer kan det alltså finnas en streckad linje som innebär att man inte behöver köra på samma sida av vägen i ett sträck utan också kan köra om. Och en initiativrik yngling kan göra sig skyldig till flera pojkstreck i sträck.

Fylld till brädden

En bägare eller en flodfåra blir i allmänhet bredare upptill, och därför är det inte så konstigt att många frestas att skriva att bägaren är fylld till ”bredden” och floden svämmar över sina ”breddar”. Men det är inte det som det är fråga om. Den övre kant till vilken glas, skålar, håligheter m.m. kan fyllas, vanligen med vätska, är brädden med ä. En äkta Mannerheimare är alltså bräddfull – med lite råge på.

Personbeteckning

Slutligen kan det vara skäl att framhålla skillnaden mellan beteckning och betäckning. Det senare ordet hänför sig som bekant främst till husdjursavel. När det gäller ”personbetäckning” använder vi i vanliga fall helt andra ord, och det finns ju en hel uppsjö av beteckningar för den företeelsen. Personbeteckning är däremot den kombination av födelsedatum och kontrollsiffra som identifierar varje individ och som i Sverige motsvaras av personnummer.

Mikael Reuter