Nata och kurragömma

Reuters ruta 21/8 1987

Leken hoppa barbi behandlades i rutan i våras. Bl.a. konstaterades att ordet barbi, vars etymologi är oklar, företrädesvis har använts i Helsingfors. I min barndom på 30-talet hoppade man dock allmänt barbi också i Karis och säkerligen i hela Västnyland.
En annan gammal lek är nata, på högsvenska sannolikt tafatt. Varifrån härleder sig det märkliga ordet nata, med långt a i första stavelsen, i motsats till nata i natagräs, som har kort a åtminstone i västra Nyland?
En tredje lek som kunde vara av allmänt intresse att utreda är kurragömma. Ett märkligt ord, vid närmare eftertanke.
K-OW, Pargas

Det är faktiskt också en annan läsare som har påpekat att det inte bara är i Helsingfors som man har hoppat barbi. ”I Jakobstad hoppade jag barbi på trettiotalet, mina döttrar gjorde det på femtiotalet, mitt barnbarn i dag och en väninna berättade att hon gjorde det redan 1910. Så det så.”

Det gläder mitt finlandssvenska hjärta att uttrycket hoppa barbi har haft och kanske fortfarande har en sådan spridning. Men dess värre verkar det som om det höll på att trängas ut av ”hoppa ruta”, vilket ju låter betydligt mer prosaiskt. I Sverige talar man som bekant om att hoppa hage.

Just i ord av den här typen tycker jag man gott kan uppmuntra lite regionalism – här finns det inte något sådant behov av ”högsvenska” som när det gäller vanlig sakprosa. Låt oss alltså ivrigt lära våra barn att hoppa barbi!

Ursprunget till det finlandssvenska nata är höljt i dunkel. En teori är att det skulle koma från natthugg, ett av de många mer eller mindre regionala svenska uttrycken för leken i fråga. Problemet är bara hur man skall förklara att kort a följt av långt t har övergått i långt a följt av kort t. Det hade varit betydligt enklare om vi hade talat om ”natta”, men det gör vi bara inte!

Bland de ord som används i Sverige för leken i fråga kan förutom tafatt nämnas datt eller datten, sisten, dunk och pjätt. I Helsingfors tycks dagens barn inte längre tala om att leka nata, utan de leker hippa på svenska lika väl som på finska.

Nata i det huvudsakligen finlandssvenska natagräs (i Sverige nata eller nate) är ett helt annat ord, såsom frågeställaren helt riktigt konstaterar. Det används dels om växten våtarv (Stellaria media), dels om olika slags vattenväxter. Ordet är besläktat med tyskans nass ’våt’.

Kurragömma är ett allmänsvenskt ord, använt i svenskan åtminstone sedan 1700-talet. Det är sammansatt av verben kurra – en biform av kura – och gömma, och kunde tidigare också skrivas i två ord (på 1700-talet t.ex. ”kura gjöme”, ”kura göma”). Det anses gå tillbaka på ett ursprungligt ”kura i gömma”.

Detta kurra/kura är samma ord som kura i betydelsen ’sitta nedhukad, sitta hopkrupen’ etc. Formen ”kurra” används i den överförda betydelsen ’dölja sig, göma sig’, och också om den deltagare i kurragöma som ”är”, dvs. som skall placera sig så att han inte kan se var de andra gömmer sig.

Slutledsbetoningen i både kurragömma och tafatt visar att det urpsrungligen är fråga om uttryck bestående av två ord. Egentliga sammansättningar (som t.ex. skattegömma och det andra ordet tafatt) har ju huvudtrycket på första ledet.

Mikael Reuter